Indies ”kackerlprotest”: Kvinnor och könsqueera vägrar att bara vara offer – mitt i gatavspärrningar och sexuella hädningar

Enligt Deutsche Welle (DW) lämnade aktivisten Navkiran Natt sitt hem tidigt på morgonen den 10 oktober för att ta sig genom det blockerade Delhi och söka upp en protest hon kunde delta i. Hon hade varit djupt engagerad i jordbrukarnas proteströrelse 2020–2021. I en intervju med DW separerade hon rörelsens framgångsmått från antalet deltagare: ”Framgången ligger inte i hur många som når Jantar Mantar, utan i att människor efter barrikader och statligt våld fortfarande vill gå ut genom dörren.”

”Kackerlfolkpartiet” (CJP) började som en satirisk internetaktion. Indiens chefjustitie Surjeet Kant hade kallat arbetslösa ungdomar ”kackerl”, och organisationens namn var i sin tur en anspelning på Modis ledda Bharatiya Janata Party. Den 20 juli gick CJP:s demonstranter till Indiens parlament och krävde att den dåvarande utbildningsministern Dharmendra Pradhan skulle avgå. DW uppger att säkerhetsstyrkorna använde batonger, tårgas och vapen som avlossar hagel, vilket ledde till skador och ett stort antal anhållanden. Efter att Pradhan lämnade posten i slutet av juli krävde CJP i stället att Indiens chefvalmyndighet Gyanesh Kumar skulle avgå. Bakgrunden var att mer än 130 miljoner namn hade strukits i utkasten till landets valrullor. DW:s rapport anger inte vilka grunder, vilket förfarande eller vilket officiellt svar som gäller borttagningen av namnen.

I oktober hade en del av CJP:s ledare hamnat i rättsligt förvar eller hotats med anhållande. I det filmade material DW dokumenterade var barrikader, poliser och vapen inte bara en bakgrund till enstaka konfrontationer, utan också statens sätt att svara på politiska krav: myndigheterna kunde avgöra vem som fick ta sig genom gatan och vem som skulle föras bort, medan aktivisterna återuppbyggde det avbrutna offentliga livet genom kamrater, jurister och återkommande demonstrationer på gatan.

Kvinnor och könsqueera var inte passiva åskådare till rörelsen. Studentledaren Neha Bora, som använder pronomenet they/them, är ordförande i All India Students Association, studentflygeln i Kommunisternas parti i Indien (Marxist–Leninistisk) Liberation. DW rapporterar att Bora har undvikit polisen, klättrat över barrikader och ropat från en anhållningsbil. Den 29-åriga författaren Gurmehar Kaur anslöt sig i stället till Indian Youth Congress, den unga flygeln i Indiens kongressparti. Hon säger att partiets resurser kan ge demonstranter med olika politiska inriktningar juridisk hjälp och ett säkerhetsnätverk. Det är vanligt att hennes dag börjar med träning eller yoga och slutar med att en jurist från Indian Youth Congress får henne släppt ur polisens förvar.

För dem innebär att komma framför kameran och att gå ut på gatan olika risker. Kaur säger att hennes manliga kollegor ofta känner sig ”riktigt smickrade” när deras foton syns i medierna, medan uppmärksamhet för henne ”är likvärdig med dödshot, våldtäktshot, skam och övergrepp”. Natt säger i sin tur: ”Om en kvinna leder en protest, är det hennes sexualitet som blir angripen först.”

Den sexuellt grundade skamstapligheten förekommer både på gatan och på nätet. På sociala medier cirkulerade foton på kvinnliga demonstranter i oordnade kläder under konfrontationer med polisen. Andra bilder, AI-genererade och sexualiserade, klippte in deras foton i protestscener. DW:t angav inte att bilderna hade organiserats av regeringen, men de dök upp samtidigt med anhållanden och konfrontationer på gatan och belyste vad kvinnor betalar för att agera offentligt.

Myndigheter i Delhi förnekade att kvinnliga demonstranter hade behandlats brutalt och sade att de hade behandlats ”med värdighet”. Bora bestred påståendet och framhöll att det finns få kvinnliga poliser som kan ta hand om kvinnliga demonstranter, samtidigt som de sistnämnda är många. Hon säger också: ”Några kvinnliga demonstranter kom för att skydda mig och hindra att jag blev anhållen.” DW:s rapportering saknar slutsatser från oberoende utredningar. Anklagelserna kan därför inte beskrivas som ett bekräftat systematiskt problem, och den officiella förnekelsen kan inte ersätta en oberoende, verifierbar utredning. Parterna i tvisten har heller inte samma tillgång till information: den som kontrollerar polisstyrkor och institutionella resurser kan direkt lämna en officiell förnekelse, medan de som drabbas av anhållande, bildbearbetning och att deras kroppar blir föremål för offentlig diskussion har svårt att verifiera uppgifterna oberoende.

Aktivisten Kavita Krishnan ifrågasatte offentligt att kvinnor enbart skulle placeras i rollen som ”offer”. Hon menade att strategin att ”skydda döttrar” inte längre räckte för att möta den här generationens krav. Kravet var mycket konkret: att se kvinnor som ”politiska människor, fria människor”. ”Skydda dottrar, utbilda dottrar” (Beti Bachao, Beti Padhao) var ett ledande projekt som regeringen för Bharatiya Janata Party lanserade 2015. Hennes kritik riktade sig mot ett politiskt ramverk: när kvinnor först placeras i rollen som ”döttrar” som behöver skyddas blir det svårt att samtidigt erkänna dem som politiska subjekt som kan bedöma risker, organisera kamrater och utmana den förda politiken.

I slutet av september utsattes en 17-årig flicka i New Delhi för gruppvåldtäkt. Kvinnor och LGBTQ+-grupper krävde då större självbestämmande, och genussäkerheten blev åter en central fråga. DW hänvisade till Indiens nationella brottsregisterbyrå och uppgav att 441 534 brott mot kvinnor registrerades under 2024, i genomsnitt 1 210 per dag. Experter menade att den officiella statistiken endast fångade en del av det könsbaserade våldet. Siffrorna var inte en statistik över CJP:s protestfall utan utgjorde den bredare sociala bakgrunden till kampen.

Krishnan placerade dessutom CJP-protesten i en bredare våg mot ”civilisatorisk nationalism” eller ”kulturnationalism”. Hon ansåg att denna typ av politik använde skyddande språk som ”döttrar, familj, traditioner” för att väcka fientlighet mot minoritetsgrupper, migranter och transpersoner. Hon nämnde Trump, Orbán och Alternative für Deutschland (AfD), som använder liknande retorik. Detta var hennes egen politiska bedömning och innebär inte att ländernas ordningar kan likställas, men den pekade på en fråga som måste följas upp: hur skyddande retorik samtidigt kan bli en tröskel till tillhörighet och ett politiskt verktyg för att utesluta minoritetsgrupper.

Redan dagen efter att aktivister anhållits gick människor fortfarande ut på gatan. Bora ropade från anhållningsbilen, och Kaur rörde sig mellan vardagslivet och polisens anhållande. Kaur säger: ”Kom, ställ din kropp i fara.”