USA:s överklagandeinstans upprätthåller avslaget i det 17 år långa utmätningsärendet: Avtalet från 2016 innebar inte permanent förbud mot försäljning

Enligt The Times of India, som citerar domstolsdokument från Justia, upprätthöll den amerikanska federala överklagandeinstansen för elfte cirkulationen den 19 oktober 2026 distriktsdomstolens avslag av Gregory Brian Myers' talan och avslog hans begäran om att pröva domen på nytt. Eftersom avslaget har slutlig verkan kan Myers inte återigen framställa samma yrkanden i samma mål. Den bostadsutmätningstvist som började 2009 har därmed nått sitt slut på federal överklagandenivå.

Tvisten gällde en bostad i Naples i Florida. Bank of America vidtog rättsliga åtgärder med anledning av att Myers och hans maka Barbara Ann Kelly inte betalt sina hypoteksbetalningar. Floridas domstol fann att de inte hade betalt 66 betalningar på lånet och stödde bankens fortsatta utmätningsprocess; paret överklagade därefter. Medan överklagandet ännu pågick ansökte Myers om konkursskydd enligt kapitel 11 i Maryland, vilket tillfälligt hindrade banken från att vidta vissa åtgärder för att driva in skulden. Lånet hölls av U.S. Bank National Association på uppdrag av en trust för bostadslånebaserade värdepapper.

I november 2016 ingick Myers och Bank of America ett avtal: Banken fick fortsätta rättsliga åtgärder, men fick inte sälja fastigheten förrän parets överklagande slutgilt avgjorts till bankens fördel; Myers var skyldig att sätta in 5 000 dollar i Marylands domstolskonto varje månad. Om banken vann kunde dessa medel tillhöra banken, men måste räknas av mot den skuld paret hade. Myers hävdade senare att han totalt satt in 70 000 dollar.

De här bestämmelserna knöt ihop månadsbetalningarna, det tillfälliga förbudet mot försäljning och skuldreduktionen vid bankens seger, men gav inte Myers någon permanent rätt att hindra försäljning oberoende av avtalets löptid.

År 2018 upprätthöll Floridas överklagandeinstans den ursprungliga domen till stöd för utmätningen. Därmed avslutades parets överklagandeförfarande och det tidsbegränsade förbudet mot försäljning upphörde att gälla. År 2024, efter att banken försökt ordna en försäljning av fastigheten, väckte Myers återigen talan och påstod att banken brutit mot avalet från 2016. Stäflingen och dess ändringar innehöll också påståenden om presumtivt bedrägeri, brott mot federala lagstiftningen om skuldindrivning och kränkningar av konstitutionella rättigheter.

Distriktsdomstolen fann först att den ursprungliga stäflingen inte klargjorde vilken otillbörlig handling varje svarande skulle ha ansvarat för, och tillät sedan Myers att lämna in en ändrad stäfling. Den ändrade stäflingen upptog flera U.S. Bank-enheter med olika namn, liksom Credit Suisse First Boston Mortgage Acceptance Corp., men yrkandena om avtalsbrott, bedrägeri och skuldindrivning avslogs.

USA:s federala överklagandeinstans för elfte cirkulationen fann att avalet från 2016 aldrig innebar ett permanent förbud mot att sälja fastigheten, utan endast gällde medan parets överklagande var under prövning; efter att överklagandet avslutades 2018 utgjorde bankens fortsatta utmätningsprocess inte något avtalsbrott. Domstolen ansåg att Myers inte hade lämnat tillräckliga uppgifter som stöd för bedrägeripåståendena. Den konstaterade också att konkursskyddet gäller tvister som väcks mot en gäldenär; när Myers själv väckte talan kunde han inte längre använda den konkursansökan som han därefter lämnade in i District of Columbia för att hindra domstolen från att handlägga målet. Överklagandeinstansen fann samtidigt att det inte påverkade utfallet att bankenheter med olika namn behandlades som samma svarande.

Tre hinder låg i vägen för Myers' seger: avtalets tillämpningstid, identifieringen av svarande och den faktiska grunden för bedrägeripåståendena. Avtalet hade en tydlig tidsgräns och kunde inte användas som grund för ett permanent förbud mot försäljning; hur bankenheter med olika namn skulle identifieras påverkade inte resultatet; och bedrägeripåståendena saknade tillräckliga fakta. Under de 17 åren gick tvisten genom konkursförfaranden, Floridas domstolar, den federala distriktsdomstolen och den federala överklagandeinstansen. Under avtalets löptid var Myers tvungen att fortsätta de månatliga betalningarna, medan banken behöll rätten att gå vidare med utmätningen. Domens tolkning av avtalet gjorde asymmetrin i bestämmelserna tydlig: banken var bunden av förbudet mot försäljning under överklagandet, medan låntagarens insättningar skulle användas för att skriva av skulden om banken vann; så snart överklagandet avslutades upphörde det tillfälliga förbudet mot försäljning.